alldeles för mycket känslor.
Jag är feg, känslig, omogon, rädd och allt man nu bara kan vara. Ingenting känns bra, ingenting. Känslorna inombords är jag för feg för att släppa ut. Ilskan och hatet är jag för rädd också för att släppa ut och göra någon annan ledsen eller sårad. Även fast jag inte göra allt rätt och det ofta blir fel, när jag försöker. Jag misslyckas i alla fall. Typiskt mig. Ler och låtsas som ingenting är det minsta jag kan göra. Det blir bättre så. Mycket bättre.
Kommentarer
Trackback
